Coda

"Han är inte lik mig", säger pappan anklagande till mamman. «Och inte heller lik mig», svarar mamman. Redan från födseln står det klart att han är någon särskild. Ett barn vars begåvning inte går att spåra i föräldrarnas gener. Men att vara överbegåvad innebär också att vara avskuren från normalitet, och när underbarnet så småningom växer upp kan han varken relatera till sina nära och kära eller till mänskligheten i stort. Vad ska man egentligen med exceptionella förutsättningar om man saknar engagemang för andra människor?-