Verkligen

Daga är på resande fot. I en trång tågkupé, där hon redan ångrar att hon inte la till några kronor för mer benutrymme, rasar minnena om en relation i upplösningstillstånd. Bredvid henne sätter sig en ömklig man alldeles för nära och hennes huvud fylls med minnesbilder av en lika ömklig man därhemma. Tanken som gnager i henne, om att vara självständig, är lika spännande som den är oroande. Under ett dygn, i en krampaktig kupé med ständigt skiftande landskap utanför tågfönstret, ska Daga nå ett beslut som kommer definiera hennes fortsatta liv. -