Vägen genom Vasaparken

Gråsiskor hängde i knotiga grenar, luften tät av rök och sotpartiklar, i rännstenarna smältvatten i små strida strömmar och ovanför gatukontorets baracker ett spinkigt äppelträd med små roströda, skrumpna klot. Jag var helt inne i mina hallucinationer, låg med huvudet i hennes knä 100 timmar i ett sträck och berättade mina sagor upp mot hennes tysta ansikte. Aldrig tröttnar ögat på det som rör sig. «Vägen genom Vasaparken» är en fragmentarisk prosaberättelse om kärlek, lust och om att existera. Boken hyllades av kritikerna när den släpptes 1970 och tilldelades Aftonbladets litteraturpris. -